Väl hemma var jag super trött och han hungrig. Vi satte oss framför tvn och han dök direkt ner med sitt huvud till magen och började prata med "Batman" som låg därinne. Han sparkade vilt när han hörde sin pappas röst. Plöstligt så knackade det på dörren, jag skrek Kom in! Ingen respons alls. Jag gick och öppnade dörren, och där, just de ögonblick hände nåt som förändrade mitt lliv, våra liv. Att det skulle vara sista gången på 8 veckor som jag skulle få se och röra vid Bobbie igen visste ingen. Jag var helt förtvivlad, vad hade hänt? Men det jag inte visste då var att det var bara början på en lång väntan och många tårar.